Gallery Exhibitions Movies Myself Archive Guestbook Contact

*********************
Jag skickade min bok till Niklas Rådström och bad om hans omdöme. Han svarade med Email som gladde mig. Om boken skrev Niklas: "Tack för din bok. Det är ett tidsdokument som påminner om en tid av engagemang och konstnärskap som kommer ur lust och erfarenhet och inte sneglar på kommers och position. Härligt att möta. Det är en lång resa du gjort som det är spännande och uppfordrande att följa."
Tack Niklas
*************************


Poeten Peter Curmans tankar om min bok.
”Jag flyger över din gård medan du vattnar dina blommor!” Vem kan ha skrivit dessa rader? Knappast en svensk författare. För vem bryr sig om att i sin litteratur vattna blommor i Stockholm? Knappast en svensk författare, men däremot en grekisk! Det är inte bara blommor som skiljer Stockholm från Athen! Också i den grekiska poesin trängs blommor och vilda livsupplevelser med varann. Den i Sverige bosatte Matheo Yamalakis är ett unikt exempel på en grekisk poet för vilken ingenting tycks vara främmande. I sin nya bok ” Spegelns Monolog” rullar han ut sitt liv på 260 livsglada sidor. Därtill har han låtit sin konstnärliga pensel göra små och stora uppvisningar för den som vill ha omväxling till orden. Som omväxling till Sverigetrimmade och korrekta svenska författare och poeter rekommenderas Matheos bok varmt.
Tack Peter


Efter midnatt. Jag stirrar på månen, och tänker: våren flyger och med henne min kärlek, mitt liv.
Jag dricker för din hälsa, alltid kär i det nuvarande.
Välkommen till presentationen av min bok "Spegelns Monolog" ("The Monologue of the Mirror")!



Πίνω στην υγειά σας παντα ερωτευμένος με το απόλυτο. Αγαπημένοι μου φίλοι! Κάθε ζωή είναι ένα ταξίδι, μια μοναδική ευκαιρία να εμπλουτίσει η ψυχή με εμπειρία, ένα εφαλτήριο για νέες ανακαλύψεις, νέες κατακτήσεις και θυσίες. . Χιλιάδες μέρες με το σκοτάδι να παλεύεις για να ζήσεις και να δημιουργήσεις μέρες με φως. Kaλώς ορίσατε στην παρουσίαση του βιβλίου μου ΄΄Ο Μονόλογος του Καθρέφτη. Εύχομαι η Ανοιξη, της Περσεφονης η Όμορφη Γιορτή Νάναι Γεμάτη Αγάπη και Φως Δημιουργίας.
Presentation of The Monologue of the Mirror, 2017, 26 minutes.


….Och kvällen den 16e december 2016, satt vi på Luis och lyssnade på Jazz, just då när orkestern hade tagit en paus ringde mobilen… Det var Lenushka. Hennes röst var svag och darrade, …hon viskade… "det är slut" ´´hörde´´ jag hennes tårar falla… …Han är död… Hon menade Johan, den goda anden som för några år sen kom i Lenushkas liv, Johan som spelade gitar, fiol, han som älskade Lenushka och hennes konst, små katter, djur och musiken, men nu var allt slut… Johan tog sitt liv Varför? Svårt att svara eller förklara hur det kändes, men kanske en kort film som jag filmade då när vi träffades, kan berätta om en Kärlek som inte hann blomma ut i deras hjärtan, året var 2006, varsågoda filmen "Lenushka och Johan ett möte" finns på Youtube

Lenushka and Johan - a meeting, 2007, 30 minutes.

Igår onsdag den 25 januari kl 11.45 var jag på Johans begravningsceremoni i södra Skogskapellet.

Eftermiddagsstämningen var trist och monoton som vattenkranens droppande, men snart förvandlades droppandet till en porlande bäck när Elena eller Lenuska, som jag kallade den ryska konstnärinnan. dök upp med sin Johan i min lilla lägenhet. Med sig hade de sina skratt, ett tjockt band med målningar, en violin och två berättelser om deras resa genom tiden.

Jag blev nyfiken, man kan inte resa ifrån sig själv, från sitt eget hjärta. Deras berättelse kändes även som min, en bit av mitt eget livs röda garnnystan tog jag med mig, varje gång vi möttes. Och nu gällde att få veta mera om Lenuskas och Johans liv och skapande. Söndagen därpå reste min Lena och jag till det lilla samhälle där dom bodde. Det blev flera resor och filmarbete. På slutet klippte jag en film, en 30 minuters berättelse om mitt möte med kärleken, Lenuska och Johan...

Ur våra möten föddes en varm vänskap, våra samtal, om konst, kultur och musiken fyllde upp våra kvällar. Det har gått elva år sen vi träffades.….

På kvällen den 16e december 2016, satt vi Lena och jag på Luis och lyssnade på Jazz. Just när orkestern ha tagit en paus. ringde mobilen…det var Lenuska. Hennes röst var svag darrade och viskande…Han…han är död… Lenuska menade, den goda själen i deras liv… Johan, Johan som spelade gittar, viol, han älskar Sofia, Anna, Kjan, Lenuska, katter, djur och musiken, men nu var allt slut…Du kommer alltid att finnas i vårt hjärta vår älskade vän. Ha en lugn resa. Vi kommer att tänka alltid på din närvaro, på dina skratt, på din musik och vara alltid nära Helena och din katt Murka.

Dina vänner Matheo och Lenaki.


Varje resa är nya upplevelse, ett nytt liv. Efter många år, reste Lena och jag tillbaka till Kreta, vi var gäster hos våra goda vänner, Manos, Alia, Fotis och Aristea, Efter alla΄΄Välkommen, leende och vackra ögonblickar, började för oss två resenärer en annan resa på den berikade med konstverk, husets väggar ….Denna tavla har jag redan sett…hörde jag mig säga..... Vem är den som målade just denna fina lilla tavlan; frågade jag familjen,... Vår dotter Aristea sade Manos, hennes far, medan han strök den elvaåriga flickans hår .... Det är Sade Aristea mjukt, den unga konstnärinnan.. det är kopia av en målning som ΄΄Johannes Vermeer΄΄ från Holland, har målat, en gång i tiden, sa mamman Amia .....Vår konstlärare i skolan heter Magda, sade glade Fotis, Aristea´s trettonåriga bror, Det är ett försök att måla med oljefärg sa Aristea…. Från denna dag, i detta vackra huset nära havet, började varje morgon åter en resa, denna gång i en värld fylld med konst, vänskap, glädje och enastående solnedgångar på kvällarna! Tack älskade Familj.

Matheo och Lena

Κάθε ταξίδι είναι νέα της ζωής βιώματα, Μετά από πολλά χρόνια ξεκινήσαμε η Λένα κι εγώ πάλι για την Κρήτη. Μόλις είχαμε μπεί στ όμορφο σπίτι της Άλιας, του Μάνου, του Φώτη, και της Αριστέας, των φίλων μας που θα μας φιλοξενούσαν. Μετά από τα καλωσορίσματα, χαμόγελα και ματιές αγάπης, πάλι ακόμη ένα ταξίδι, θ άρχιζε στο εμπλουτισμένο με έργα τέχνης σπίτι. Αυτό τον πίνακα τον έχω ξαναδεί, μ ακουσα να λέω γεμάτος ενθουσιασμό …Ποιός είναι ο καλλιτέχνης?...Η Αριστέα, είπε ο Μάνος, χαιδεύωντας τα μαλλιά της μικρής του κόρης....Είναι μια κόπια απο το ΄΄Κορίτσι με το μαργαριταρένιο σκουλαρίκη΄΄ πρόσθεσε ήρεμα η Αριστέα η εντεκάχρονη καλλιτέχνης... από ένα πίνακα του Johannes Vermeer 1665 από την Ολλανδία...πρόσθεσε η Άλια η μητέρα της... τη δασκαλα της ζωγραφικής την λένε Μάγδα, είπε χαρούμενα ο δεκατριάχρονος αδελφός ο Φώτης.. μια δοκιμή, ναρχίσω να ζωγραφίζω με λαδόχρωμα...συμπλήρωσε χαμογελώντας η καλλιτέχνης. Από εκείνη την ημέρα, στ όμορφο σπίτι κοντά στη θάλασσα, θα άρχιζε κάθε πρωί ένα ταξίδι σένα κόσμο γεμάτον φιλία, χαρά και τέχνη, κι όλα τα δειλινά με μοναδικά ηλιοβασιλέματα. Σας ευχαριστούμε αγαπημένη οικογένεια

Μαθιός και Λένα.

Every trip is a new experience, a new life. After many years, we travelled Lena and I, a return to Crete, we were guests of our good friends, Manos, Alia, Fotis and Aristea. After all the welcome greetings, smiles and beautiful glances, started another trip for us two travellers, enriched with works of art, the walls of the house ... .This painting, I have already seen ... I heard myself say ..... who is the artist who painted this very nice little painting; (I asked the family) ... Our daughter Aristea said Manos, her father, while he stroked the eleven-year-old girl's hair .... It is Said soft Aristea, the young artist .. (this is) a copy of a painting of Johannes Vermeer from Holland, painted at some point, added the mother Amia ..... Our art teacher at school called Magda said Fotis happily, Aristea´s thirteen year old brother, It was an attempt to paint with oil paint said (Aristea) Amia .... From this day, in this beautiful house near the sea, another trip started every morning, this time in a world filled with art, friendship, joy and stunning sunsets in the evenings! Thank you beloved family.

Matheo and Lena

Det gick en minotaurus lös på Drottninggatan...
There was a minotaur on the loose on Drottninggatan...

Söndagen den 21 augusti deltog Matheo i Stockholms Kulturfestival 2016.
On Sunday August 21 Matheo participated in the Stockholm Culture Festival 2016.


Med Lena / With Lena


Med Ove / With Ove


Dear friends! It would please me a lot if you would like to meet me at the book stall on Drottninggatan, Stockholm, on Sunday 21 august! We could have a pleasant talk, maybe some laughs, and if you wanted to you could buy a book. I will be waiting for you near the corner of Drottninggatan / Olof Palmes gata from 11 am to 6 pm. / Matheo


The Presentation of "O Monólogos tou Kathréfti" ("Spegelns monolog")
at Kokkinos Vrachos, Zakynthos, May 22 2016

Det finns stunder jag aldrig kommer att glömma.
Denna kväll blev till en sådan stund, ja till ett av mitt livs vackraste ögonblick.

There are moments I will never forget. This evening turned into such a moment,
yes, into one of the most beautiful moments of my life.

Allt gick utomordentligt bra. När bokens skrivna ord lästes högt av Maria och Takis
på ett vackert och harmoniskt sätt fick de liv, och förvandlades liksom till ett filmmanus i åhörarnas
fantasi. Då skakade Röda Klippan av vännernas applåder.

Everything went exceptionally well. When the written words of the book were read out aloud by Maria and Takis
in a beautiful and harmonic way, they came alive, and were transformed into screenplays in the minds of the audience. After the reading friendly clappings rocked Kokkinos Vrachos.

Jag vill rikta några särskilda tacksamhetsord till Katerina Demeti
som under kvällen gav en klar och tydlig presentation av min konstnärliga verksamhet.

I would like to especially thank mrs Katerina Demeti who during the evening gave a clear
and accurate presentation of my art.

Röda Klippan var fylld med vänner, bland andra Karin, Jennie och Björn,
som hade hjälpt mig med min bokpresentation i Stockholm, och som nu hade rest
till Medelhavet för att närvara vid denna presentation.

Kokkinos Vrachos were filled with friends, among them Karin, Jennie and Björn, who had helped
with the presentation of my book in Stocholm, and who had now travelled to the Mediterranean to attend
also this presentation.

Tystnaden sänkte sig över den gästvänliga Röda Klippan när min kamrat
Dionysis Papadatos presenterade ett kort collage med två av mina filmer,
från Kreta och Patmos.

Silence fell over the hospitable Kokkinos Vrachos when my friend Dionysis Papadatos
presented a short collage from two of my films, one from Crete and one from Patmos.

Det finns stunder jag aldrig kommer att glömma. Denna kväll blev till en sådan stund...

There are moments I will never forget. This evening turned into such a moment...


Updates